Prestationer, meningslöshet och att sluta jaga luftslott

Meningslösheten, tristessen och känslan av att man alltid måste prestera, aldrig vila eller reflektera, så inleder en av de frågande sitt inlägg till ett avsnitt (5:40-12:00) av radioprogrammet Allvarligt talat. Känslan av att drabbas av dessa känslor har fått frågeställaren att ställa frågorna Varför blir man bara godkänd om man är aktiv hela tiden, alltså när man presterar? och Varför straffar människan sig själv hela tiden? till Horace Engdahl.
En frågeställning som är väldigt talande för vår tid. Våra sociala medier svämmar över av våra målbilder, prestationer och inte minst alla andras perfekt uppstyrda liv. Vi har ständigt koll på vad allt och alla gör och inte gör. Såklart är bilden av det vi gör starkast. Vem som springer flera gånger i veckan, jobbar sent, är ute och festar, går på restaurang, släpper böcker och tar hand om sin familj. Ständigt påminns vi om vad andra gör och hinner med. Vi har alla lika många timmar på dygnet. Om hen hinner, hur kan jag då vara sämre? Samtidigt som pressen ökar, ökar även utbrändheten. 18-20 åringar har ångest och får livskriser. Medelålderskvinnor blir deprimerade och går in i väggen. Ändå fortsätter vi jaga.
Horace beskriver att människan tidigare alltid strävat mot att arbeta så lite som möjligt och få ut så mycket som möjligt. I vissa delar av Europa lever man fortfarande efter detta, men vi här hemma jobbar inte riktigt så. Att nå sysslolöshet där livet styrs av impulser, kaffedrickande och stillasittande passar inte in på bilden av hur vi lever våra liv. Att jobba innefattar inte bara vårt arbetsliv nio timmar per dygn, plus övertid, plus familj utan vi ska även ha all vår vakna, och icke vakna tid, minutiöst planerad. Arbetet har smugit sig in och inkräktar även på fritiden som även den involverar att vara aktiv. På helgen är man ledig, då måste man hinna med huset, träffa släkten, ha planerade aktiviteter och visa upp oss. Det passar sig inte att stanna inne en hel dag, framförallt inte om det är fint väder, och spela sällskapsspel, titta på film eller bygga pussel. Hur skulle det se ut? Och skulle vi, gud förbjude, göra det får vi dåligt samvete och känner oss dåliga. Som att vi slösat bort vår tid och misslyckats. Skammen över att känna sig onyttig kan göra oss deprimerade och besvikna på oss själva. 
Varför gör vi då så här? Jo för vi är idioter, påpekar Horace. Vi tror alla att vi förväntas uppnå så mycket, vi vill lämna avtryck, visa att vi minsann kan och orkar vi också. Vi tror att livet är en tävling där den som lämnar jorden med bäst meriter kommer.. Ja vad är det egentligen vi förväntar oss? Tror vi att andra älskar oss mer för att vi gör mer? Fel, andra kunde inte bry sig mindre för de har inte tid att tänka på vad du gör. Ingen kommer heller att tacka dig för saker du gör som egentligen inte glädjer dig.
Horace betonar att Förlamningen som drabbar oss är ett uppror. De gånger vi känner apatin, förlamningen och oviljan att göra saker är vårt kropps sätt att säga STOPP. Vad är det egentligen du håller på med? Meningslösheten kommer fram i stunder när vi inser att det vi gör är bortkastat och det vi jagar egenligen är luftslott. Vi blir inte lyckligare av att göra mer. Vi blir lyckliga av att göra det vi trivs med, i lagom mängd.
Om målet med ditt liv är att uppnå allt det du gör och är nöjd med det så kan jag bara säga bra jobbat. Förhoppningsvis ljuger du inte för dig själv och lever det liv du vill leva för din egen skull. Jag tror starkt att den beskrivningen passar in på mig. Jag lever bara ett liv, brukar jag säga när folk frågar mig om det inte ibland känns meningslöst att spendera fyra timmar om dagen med att titta på serier, spela tv-spel eller hänga på sociala medier. Jag lever ett liv, och det är mitt. Klyschigt ja, men hur många kan säga samma sak? I mitt liv bestämmer jag över min tid. Jag gör det jag känner för och i väldigt liten utsträckning låter jag andras uppfattning om vad jag borde göra styra. Jag har för lite tid och energi för att leva på något annat sätt.
Men om den första beskrivningen stämmer in på dig, fundera då på vad som egentligen driver dig till att göra allt det där. Gör du det för din skull? Gör det dig lycklig? Om nej, fundera på vad du skulle vilja göra och öva dig på att göra det istället. Tillåt dig själv en tupplur, en hemmakväll, en semester på egenhand eller vad det är som faktiskt gör dig lycklig. I början kommer det vara jobbigt, men det kommer vara värt det.
Toppen på lyckan är uppnådd när en person är redo att vara den han är - Desiderius Erasmus 
/\/\
Allvarligt talat - Lycka - Podcast - Podtips