Jag står upp för ökad jämställdhet inom akademin

Ingen dag är den andra lik som doktorand. Helixdagen igår och pedagogikkurs och fakultetsstyrelsemöte idag. Dubbelbokad var jag till råga på allt. Det var en svår prioritering. Mötet är viktigt eftersom jag är forskarstuderanderepresentant utan suppleant. Kursen är viktig eftersom vi idag skulle diskutera våra rapporter om studenters lärande. Tillslut blev det en kompromiss. Möte på förmiddagen och kurs på eftermiddagen.  
 
Anledningen till att det kändes viktigt att gå på mötet just idag var att vi skulle diskutera fakultetens handlingsplan för jämställdhetsintegrering och lika villkor och klubba budgeten för 2018 där en ny post med jämställdhetsstöd var tillagd. Som studeranderepresentant och ung kvinna i en mansdominerad bransch kände jag att jag måste ta ansvar och framföra mina tankar om dessa punkter. 
 
Problemet med förslaget på jämställdhetsstöd som lades fram är att det delas ut retroaktivt beroende på hur många kvinnor som är anställda på institutionerna, det fanns inget krav på varken hur pengarna skulle användas eller återrapportering om hur de faktiskt använts och om det givit resultat. Till att börja med tycker jag att det är naivt att tro att nån miljon kronor skulle kunna ändra kulturen som finns på fakulteten där kvinnor i lägre grad befordras eller får chans att meritera sig. Summorna blir så små när de väl kommer till institutionerna att det inte räcker långt. Att förbehållslöst låta institutionerna dela ut eller använda dessa pengar tycker jag är fel, för det borde komma med att krav på återrapportering. Hur ska vi annars veta om det är en fungerande satsning eller om pengarna borde riktas om? Jag har svårt att se hur dessa pengar skulle göra skillnad för de kvinnor som ändå kommer bli satta på att dra störst lass vid undervisning eller att mindre punktinsatser för rekrytering skulle kunna drastiskt öka söksiffrorna. Naivt och inte speciellt proaktivt. Att äska pengar till planerade satsningar  tror jag skulle fungera bättre. Mitt förslag om återrapportering togs emot väl och sattes som "krav". I alla fall en liten vinst!
 
Det var inte bättre när det kom till handlingsplanen. Punkterna där jämställdhetsstödet var en del, en analys av en jämställdhetsundersökning och ett pilotprojekt med karriärplanering de två andra och det var allt. Det gjorde mig irriterad och signalerar att man inte tar problemet på allvar. Om det nu upprättas en handlingsplan borde den väl diskuteras ordentligt för att försöka hitta hålbara lösningar på problemen. Exakt vad det skulle vara vet jag inte, men med lite research skulle det nog gå att få fram några förslag. Jag framhöll att nog någon punkt borde försöka pin pointa problemet som ligger i den kultur som finns i bakgrunden. Det kändes inte direkt betryggande att när jag påpekade detta fick jag höra att "Man måste ju ha i åtanke att vi alla kommer in med olika bakgrunder och det är väldigt svårt att ändra det som sitter i väggarna. Nu börjar vi med att öka medvetenheten så kommer nog det andra så småningom." Det kändes som ett hån. Som att jag bara ska acceptera att det kommer sitta i väggarna tills dessa personer går i pension. Att det är bättre att låta det vara och hoppas på att medvetenheten ska ändras och hux flux kommer vi ha 50-50 % fördelning och kvinnor kommer ha lika hög lön och samma arbetsvillkor som männen? Det har ju fungerat så här långt (läs med skarp ironi)..
 
Visst fanns det en del personer på mötet som höll med mig men det var inga andra röster än min som hördes. Flera sa efteråt att det jag sa var bra. Varför backade de då inte mig på mötet? På slutet påpekade jag igen att jag inte tyckte att det var tillräckligt. Budskapet kom fram men eftersom handlingsplanen är klubbad så antar jag att inget ändras. Jag kommer kämpa på men jag hoppas verkligen att dessa satsningar överbevisar min misstro och genererar resultat. Det vore en stor vinst för LiU och för framtiden.
Min tid på studentkåren lärde mig att aldrig skämmas eller hålla inne med mina åsikter för att de går emot massan. Vi representanter finns med för att skydda och bevaka studenter och lärares intressen även om det ibland känns obekvämt.

/\/\
Doktorand - Lika villkor - Möte