Från luddigt utkast till komplett abstract

Om det är någon av mina fördomar jag hade om forskning som slagit in så är det definitivt hur svårt det är att skriva artiklar. På söndag är det deadline för abstracts till en konferens som jag hoppas få presentera på. För er som inte har så bra koll på dessa termer är ett abstract en sammanfattning av en artikel. Inför att man ska åka på konferens skickar man in ett abstract som måste bli godkänt av en kommitté (jury ish) för att man ska få åka och presentera. Ofta är deadlinen för abstractet långt innan själva konferensen och även artikeln ska vara inskickad. Artikeln är därför sällan skriven när det är dags för abstract och ibland är inte ens datainsamlingen eller analysen klar. Skrivningen blir därför inte helt enkel om det inte är helt klart vad som kommer komma fram under studiens gång.
 
I den situationen har jag suttit nu.

Redan förra veckan påbörjade jag abstractet men körde fast lite eftersom jag inte fick syftet helt klart i mitt huvud. Visst hade vi planeringsmöte förra veckan och det låter självklart när man handledare beskriver idén. När man sedan sitter där själv blir ovanan att skriva väldigt påtaglig. Det är svårt att få ner tankarna strukturerat på papper vilket jag aldrig upplevde medan jag pluggade. Även den teoretiska delen gör mig osäker för artikeln är en blandning av implementerings- och förbättringsforskning, två områden jag än så länge inte behärskar. Trots att jag nu jobbat ett år känns det som att jag började igår. Ibland undrar jag vad jag gjort under dessa 10 månader jag jobbat. Varje gång jag gör någon forskningsaktivitet känns det fortfarande som att jag tagit mig vatten över huvudet. Självkritisk är bara förnamnet under dessa stunder och jag undrar: Hur kom jag in här? Hur lång tid tar det innan de inser att jag faktiskt inte kan någonting och kastar ut mig? Det är läskigt men gör också att det är ännu roligare att utmana sig själv till att anstränga sig mer.
 
Den här gången blev jag dock besegrad. 
 
Efter att ha suttit nästan en dag och försökt skriva ihop de fem rubrikerna á cirka 500 ord stannade jag efter tre. Rubriker alltså, inte ord. Det är svårt att få ner en bra diskussion som blir tydlig för andra om man själv är osäker på vad det ska bli av artikeln. Tur (!) att man som doktorand har en handledare som stöttar en under dessa tuffa uppgifter. Efter att ha suttit tillsammans ett par timmar under eftermiddagen och diskuterat och formulerat om fanns mina ord där, i ny tappning men som ett komplett abstract. Det är svårt att inte bli imponerad över hur seniora forskare kan formulera sig så precist när det är lite luddigt för en själv. Jag är så tacksam över att slippa vara ensam i detta.
 
Imorgon ska jag korrläsa och ta den ett varv till med min handledare. På söndag är det deadline och sen är det bara att hålla tummarna för att få vara med på konferensen som går av stapeln i Köpenhamn i maj!
 
/\/\
Artikel - Doktorand