Det här förknippar vi med 00-talet

Räck upp en hand alla ni som älskar historieätarna! Lik som merparten av landets befolkning har jag följt säsongerna slaviskt och skrattat och förfasats över de äckligheter som Erik och Lotta har behövt stoppa i sig.
 
Häromdagen fick jag för mig att titta på på det avsnittet som jag tycker är mest fascincerande att se nämligen den tid vi lever i nu, 2000-talet. När livet bara snurrar på är det lätt att glömma bort hur tiden vi lever i nu ser ut. De flesta kan nog gå tillbaka till sin ungdom och med lätthet se vad som präglade den tiden. Som ung på 90-talet var det pojkband, Spice Girls, magtröjor, pokemon, tamagotchi, jazzbyxor, 3310 och cd-freestyles som var inne. Genom att titta på det här avsnittet fås en glimt av vad andra generationer kommer att se när de ser tillbaka på oss. Det här avsnittet försöker förstå hur det blev som det blev. 
 
Saker man i framtiden kommer föknippa med 00-talet (ur programmet)
  • Mode: Färgglada underkläder och strumpor, jeggings, sport-BH och uggs
  • Mat: Mat blir väldigt viktigt och kockar får stjärnstatus. Många går på någon diet LCHF, GI, 5:2, Viktväktarna osv.
    Det finns tre mat-grupperingar: Det hälsosamma; ekologiskt, rättvisemärkt, superbär och grönt. Det vi vet att vi borde äta mindre av; kött, processad mat. Skäpmat; pizza, kebab, thai-mat och sushi.
    Vanligaste maten: Spagetti och köttfärssås
    Modemat: Pulled pork
  • Samhället: Kampen mot terrorism, matsvinn pga bäst-före hets och livsmedelsvarningar, RUT - skattesubvention för hushållsnära tjänster, brats, nätdejting
  • Reality serier: Big Brother, simple life  
  • Svenskarna: Fokuserar på yta och visa upp det exklusiva. Identitet, konsumtion och livsstil står i centrum.
  • Boende: Öppen planlösning och vitt
Fler saker jag tänker på: Truckerkeps, pumaskor, JL, badshorts även på tjejer, Harry Potter, lunarstorm, färgat underhår, brun-utan-sol, nedladdning, MSN och hårsnoddar i nederkanten på jeansen. Haha tänk vad vi ungdomar hittade på.
Vad förknippar du med 00-talet?
/\/\
Mat - Serier

Höstdepression?

Igår skrev jag kort om att jag trodde att jag kan ha höstdepression. Höstdepression känns som ett sådant ord som man slänger runt med lite hur som helst. I alla fall gör jag det. Det är säkert fler än jag som slänger sig med den termen utan att egentligen veta vad den innebär. På jobbet fick jag även den "diagnosen" ställd av en kollega till vilken jag sa att jag kände mig orimligt trött just nu. Det är nästan en folksjukdom. Visst känns det väl lite överdrivet att alla skulle gå runt och vara deprimerade? Eller så kanske det faktiskt är så? Jag tänkte försöka gå till botten av detta och se vad som döljer sig bakom begreppet.


Årstidbunden depression [1177]
enligt 1177:
"Årstidsbunden depression innebär att man får depressiva besvär i samband med årstidsväxlingar. Årstidsbunden depression är vanligast under senhösten och vintern men förekommer även under sommarhalvåret. Vid årstidsbunden depression är det vanligt att vara extremt trött, trots att man sover mer än vanligt." - Så långt är jag med och känner väl igen symptomen. "På engelska heter det seasonal affective disorder eller SAD. Det verkar finnas ett starkt samband med växlingarna mellan ljus och mörker. Årstidsbunden depression förekommer knappast i trakterna kring ekvatorn men blir vanligare ju längre norr- respektive söderut man kommer." - Det är också något jag känner igen, att det skulle ha med antal ljusa timmar att göra. "Vad som orsakar tillståndet är inte helt klarlagt. Blablabla melatonin blablabla serotonin.. Ärftlighet och levnadsvanor kan också bidra till att man drabbas av dessa besvär." - Min tolkning är att det egentligen inte finns speciellt stark vetenskaplig grund till hur det kommer sig att vi drabbas av detta. Det kanske är svårt att forska på om det är något som inte drabbar alla och som framförallt kommer och går. Men det verkade inte finnas mycket nytt att lära här.
 
Summa summarum: Vi kan bli deprimerade vid årstids- och väderskiftningar.
 
Symptomen då, jo:
  1. Ökat antal sömntimmar
  2. Extrem trötthet 
  3. Ökat sug efter kolhydrater (socker) 
  4. Nedstämdhet - nja
  5. Mindre intresse av att göra saker man tidigare uppskattade 
  6. Försämrat immunförsvar - nej
  7. Återkommande symptom år efter år 
  8. + andra depressionsrelaterade symptom
5 av 7 måste väl ändå tyda på att det är det ellerhur? I alla fall liiite.
 
Vad gör man åt det?
  • Var ute i solen när du kan, boka in solsemester utomlands eller ännu bättre - flytta utomlands under de mörkaste månaderna!
  • Träna mer eller öka din aktivitetsgrad. Träning fyller på energidepåerna så varför inte ta en mysig promenad i höstsolen!
  • Unna dig saker. Tillåt dig själv att äta godis om du vill det eller att ta en extra kaka på fikat. Whatever makes you going.
  • "Mild depression" kan man tänka bort. Genom att försöka göra saker ändå och fokusera på annat kan den värsta känslan försvinna, åtminstone under dagtid.
  • "Allvarligare depression" i mer än två veckor, som allvarligt hindrar ens vardag eller som ger självmordstankar ska man söka vård för direkt. Antingen via vårdcentralen eller någon stödfunktion t ex 1177 Vårdguiden.
  • Antidepressiv medicin kan hjälpa. Jag skulle dock säga att det är sista utvägen.
Jag ska försöka ta mig igenom detta genom att bestämma mig för att det inte ska hindra mig. Egentligen vet jag att det inte är farligt att vara trött eller känna sig oengagerad. Genom att intala sig att det bara är att köra på kommer man inte undan med att "vila sig i form". För mig är morgonen värst, så tar jag mig bara upp brukar det flyta på av sig själv. Alltså är det bara att resa sig ur sängen, snöra på sig skorna, slå på en bra ljudbok och kasta sig ut och fånga dagen! 
/\/\
Depression - Sjukdom

Prestationer, meningslöshet och att sluta jaga luftslott

Meningslösheten, tristessen och känslan av att man alltid måste prestera, aldrig vila eller reflektera, så inleder en av de frågande sitt inlägg till ett avsnitt (5:40-12:00) av radioprogrammet Allvarligt talat. Känslan av att drabbas av dessa känslor har fått frågeställaren att ställa frågorna Varför blir man bara godkänd om man är aktiv hela tiden, alltså när man presterar? och Varför straffar människan sig själv hela tiden? till Horace Engdahl.
En frågeställning som är väldigt talande för vår tid. Våra sociala medier svämmar över av våra målbilder, prestationer och inte minst alla andras perfekt uppstyrda liv. Vi har ständigt koll på vad allt och alla gör och inte gör. Såklart är bilden av det vi gör starkast. Vem som springer flera gånger i veckan, jobbar sent, är ute och festar, går på restaurang, släpper böcker och tar hand om sin familj. Ständigt påminns vi om vad andra gör och hinner med. Vi har alla lika många timmar på dygnet. Om hen hinner, hur kan jag då vara sämre? Samtidigt som pressen ökar, ökar även utbrändheten. 18-20 åringar har ångest och får livskriser. Medelålderskvinnor blir deprimerade och går in i väggen. Ändå fortsätter vi jaga.
Horace beskriver att människan tidigare alltid strävat mot att arbeta så lite som möjligt och få ut så mycket som möjligt. I vissa delar av Europa lever man fortfarande efter detta, men vi här hemma jobbar inte riktigt så. Att nå sysslolöshet där livet styrs av impulser, kaffedrickande och stillasittande passar inte in på bilden av hur vi lever våra liv. Att jobba innefattar inte bara vårt arbetsliv nio timmar per dygn, plus övertid, plus familj utan vi ska även ha all vår vakna, och icke vakna tid, minutiöst planerad. Arbetet har smugit sig in och inkräktar även på fritiden som även den involverar att vara aktiv. På helgen är man ledig, då måste man hinna med huset, träffa släkten, ha planerade aktiviteter och visa upp oss. Det passar sig inte att stanna inne en hel dag, framförallt inte om det är fint väder, och spela sällskapsspel, titta på film eller bygga pussel. Hur skulle det se ut? Och skulle vi, gud förbjude, göra det får vi dåligt samvete och känner oss dåliga. Som att vi slösat bort vår tid och misslyckats. Skammen över att känna sig onyttig kan göra oss deprimerade och besvikna på oss själva. 
Varför gör vi då så här? Jo för vi är idioter, påpekar Horace. Vi tror alla att vi förväntas uppnå så mycket, vi vill lämna avtryck, visa att vi minsann kan och orkar vi också. Vi tror att livet är en tävling där den som lämnar jorden med bäst meriter kommer.. Ja vad är det egentligen vi förväntar oss? Tror vi att andra älskar oss mer för att vi gör mer? Fel, andra kunde inte bry sig mindre för de har inte tid att tänka på vad du gör. Ingen kommer heller att tacka dig för saker du gör som egentligen inte glädjer dig.
Horace betonar att Förlamningen som drabbar oss är ett uppror. De gånger vi känner apatin, förlamningen och oviljan att göra saker är vårt kropps sätt att säga STOPP. Vad är det egentligen du håller på med? Meningslösheten kommer fram i stunder när vi inser att det vi gör är bortkastat och det vi jagar egenligen är luftslott. Vi blir inte lyckligare av att göra mer. Vi blir lyckliga av att göra det vi trivs med, i lagom mängd.
Om målet med ditt liv är att uppnå allt det du gör och är nöjd med det så kan jag bara säga bra jobbat. Förhoppningsvis ljuger du inte för dig själv och lever det liv du vill leva för din egen skull. Jag tror starkt att den beskrivningen passar in på mig. Jag lever bara ett liv, brukar jag säga när folk frågar mig om det inte ibland känns meningslöst att spendera fyra timmar om dagen med att titta på serier, spela tv-spel eller hänga på sociala medier. Jag lever ett liv, och det är mitt. Klyschigt ja, men hur många kan säga samma sak? I mitt liv bestämmer jag över min tid. Jag gör det jag känner för och i väldigt liten utsträckning låter jag andras uppfattning om vad jag borde göra styra. Jag har för lite tid och energi för att leva på något annat sätt.
Men om den första beskrivningen stämmer in på dig, fundera då på vad som egentligen driver dig till att göra allt det där. Gör du det för din skull? Gör det dig lycklig? Om nej, fundera på vad du skulle vilja göra och öva dig på att göra det istället. Tillåt dig själv en tupplur, en hemmakväll, en semester på egenhand eller vad det är som faktiskt gör dig lycklig. I början kommer det vara jobbigt, men det kommer vara värt det.
Toppen på lyckan är uppnådd när en person är redo att vara den han är - Desiderius Erasmus 
/\/\
Allvarligt talat - Lycka - Podcast - Podtips

Måste man ha bilder i alla blogginlägg?

Ett av problemen jag har känt med bloggen är det ständiga problemet med att jaga bilder. Jag vet att många som läser bloggar vill ha bilder eftersom det visar mer av vad man faktiskt gör. En bild säger ju mer än 1000 ord... Det här har då gjort att jag ibland hoppar över att blogga för att jag inte har några bra bilder att lägga upp. Eftersom jag vet att inlägg med bilder också får mer klick.. True story..
Ibland känns det lixom lite tungt att veta att jag har ett inlägg med sjukt bra innehåll men som knappt kommer att bli läst eftersom jag inte har en bild som klickbait.. Visst kan jag ta en mobilselfie och slänga upp men hur mycket ger det egentligen innehållsmässigt? Antingen finns det bra bilder kopplade till innehållet, exempelvis om jag varit ute på galej eller hängt med doktoranderna, men annars känns det så krystat. Mitt jobb tillåter inte riktigt heller att jag går runt och fotar en massa eftersom jag varken vill exponera studenter eller lärare. Och serri, mitt kontor är varken glammigt eller fotovänligt, just sayin.. Jag tror inte att ni vill hamna i träsket där jag slänger upp bilder på mitt välstädade skrivbord varje gång jag skriver ett inlägg om mitt jobb. Eller har jag fel? Känns det roligare än att vara utan bilder helt? Plz, hjälp mig jag är lite lost just nu. 
Vill ni att jag anstränger mig mer för att försöka få in bilder i bloggen (lättuttråkade läsare varnas på förhand) eller ska jag helt enkelt strunta i att lägga in bilder om jag inte har några?
/\/\
Bilder - Blogg - Blogglinlägg